Verkligheten som jag ser den
– Vad är gosa? sa hon.
– Det här sa jag och visade.
Så nu vet hon vad gosa är. Det är att kastas ner i sängen av en brutal sälle (orakad dessutom) som stönar Å, å, å då han klämmer på diverse mjukdelar samtidigt som en chihuahua springer fram och tillbaka på mage och bröst och slickar en i ansiktet.
Kan förklara varför hon numera springer åt motsatt håll när jag slänger ifrån mig ölburken och drar av mig brynjan och skriker:
– GOSA! GOSA! GOSA!
Tja, så är det hemma hos oss…
Om du inte hinner flytta till Östergötland före nästa onsdag, då jag ska vara med i teve, så kan du se programmet här: www.kanallokal.tv/webb-tv/ostidag
Fast inte samma dag.
Jag antar att jag får skylla mig själv. Jag lämnade av Ratatouille på ekonomiavdelningen en stund medan jag inventerade kakskåpet.
Min tanke var att han kunde spexa lite med Personalfia, men så blev det inte. Istället hör jag ett mansvrål:
- HJÄÄÄLP! VAD ÄR DET!!! FÖRBANNAT!!!
Ratatouille hade skrämt slag på ekonomichefen istället. Han gick omkring en hel timme och klappade sig på bröstet. Så nära en hjärtinfarkt hade han aldrig varit förut, sa han.
Så, om jag blir utan lön denna månad beror det på råttan!
Ja, jag ska vara på teve, jag! Se, det ska faktiskt jag!
Och prata om min blogg!
Tjoho!
Nästa onsdag!
Haha!
På Kanal Lokal Östergötland!
Trallalallala!
Klockan 18.30!
Ungefär!
Hurra!
I går såg jag en helt absurd dokumentär om barn och vapen i … ja, gissa vilket land! USA förstås. Barn får köpa vapen från och med 18 års ålder, men de får äga och använda vapen från den dagen de föds, vilket gör att deras föräldrar köper vapen till dem.
När jag kom in i dokumentären hamnade jag rakt i siktet från en 12-årig tjej som ägde en helt egen riktig skarpskjutande AK 47. Det satans vapnet var större än henne!
Och sedan var det dags för vapenskola där barn från sex–sju års ålder upp till tolv år fick lära sig hantera vapen och skarpa situationer:
Läraren: Vad gör man om en person börjar skuta med ett halvautomatiskt gevär i en skolkorridor?
Barnet: Eh, hm… jag skulle hoppa ut genom ett fönster….
Lärare: Braaaa svarat, hoppa ut genom ett fönster….
Barnet: Sedan skulle jag springa hem och hämta min pistol och sedan kan kriget börja…
De lär sig snabbt! sa läraren.
Det är ett land där det finns sex gånger fler vapanaffärer än det finns McDonald’s-restauranger. Där vapentillverkare i allt högre utsträckning riktar sig mot barn och familjer och utvecklar speciella barnvapen, som små söta rosa k-pistar som han skjuta 600 skott i minuten. Och vill man inte köpa ett vapen kan kan hyra det! Över hälften av alla vapen som säljs i världen varje år säljs till privatpersoner i USA. Barnen är den nya stora markanden.
Watch out, Ken! Barbie got a gun!
Visst var det absurt, särskilt som jag just sett rapports rapport från Gaza.
Det är lustigt. När man ser hur det vapenälskande USA ser på ”incidenten” så ser man mest helikoptrar på blå himmel utföra kirurgiska ingrepp samt höga dignitärer som utrycker sin vrede över terroristerna som attackerat deras land (alltså Israel) och hur de har rätt att använda alla medel för att utrota fienden.
På svenska rapport får man se bilder på fienden. I går var det hjälparbetare från FN som blivit beskjutna av stridsvagnar och armésoldater. Två döda. En av de hjälparbetare som skulle få ut svenska medborgare sköts ihjäl av en soldat mitt framför deras ögon. En hjälparbetare beskrev en massaker i ett lägenhetshus där hälften av de döda var barn.
Ja, det var mycket barn i rapporteringen i går. En chockad hjälparbetare beskrev hur svaga alla var, hur barn som knappt kunde stå upp satt övergivna bredvid sina döda föräldrar.
Och det var när den rapporteringen var slut som jag ramlade in på dokumentären om barn som lärde sig skjuta med samma vapen som USA:s armé har och föräldrar som försvarade sin rätt att försvara sin familj.
Sedan tryckte jag på en knapp, och så vart teven svart. Allt våld försvann, allt meningslöst dödande, alla barn med rosa k-pistar. Kvar var jag i min gosiga säng med en chihuahua som sov på mitt bröst.
Vad skönt, tänkte jag. Det var bara en dröm, en ond dröm…
Första dagen på jobbet efter nästan tre veckors semester. Återigen frågar jag mig – hur kunde de överleva så länge utan mig? I dag kunde de inte lämna mig ifred ens fem minuter så jag kunde rymma på lunch!
På kvällen firade jag och JV vår första brölloppsdag med att äta en jättegod middag på Skutan.
När vi ätit färdigt la jag Ratatouille på den renskrapade tallriken och skrek:
Det här vill jag inte betala för! Det är ju en råtta i maten!
JV kanske tyckte att jag var lite pinsam, men vad tusan – hon borde ha vant sig vid det här laget….
Sedan gick vi hem och gjorde banansplit. Med bananer.
Tänk att det gått ett år…
Här har man varit på semester i tre veckor, och när jag cyklar som en galning till jobbet (på storebrors 20 år gamla för liten cykel) så planerar jag förstås en storslagen entré.
Jag ska dansa in genom marmorportarna och ropa:
- Var inte ledsna! Jag är hääär!
Och sedan ska jag springa runt i lokalerna med armarna utåt som ett flygplan och skrika mååååååål medan alla andra försöker hinna ifatt mig för att krama om mig.
Och så var det bara en enda kotte på plats. Och han talade i telefon med en kund, så han kunde inte springa efter mig då jag skrek mååååål.
Efteråt gav han dock en rimlig förklaring på varför det var så tomt.
- Ingen vill jobba här när inte du är här, sa han.
Ja, så måste det vara.
När vi var och hälsade på JV:s syster i helgen passade jag på att glömma sladden till min Mac (och nej, jag kan inte vara utan den ens för en dag) så nu har jag varit utan riktig dator i tre dagar.
Fattar du det! I tre dagar!
Det är som att ta ifrån ett barn både napp och snuttefilt och slänga ut honom i snön och ryta:
– Gråt inte! Du är väl en man?
Då hulkar jag fram mellan tårarna:
– Inte utan min Mac.
Jag har varit hos doktorn i Linköping i dag och suttit i väntrum, så nu vet jag att hovet rasar mot Daniel och hotar att säga upp sig, Madonna ska skilja sig från Guy, en tjej som var ihop med en kille tycker om att gosa i soffan, och det hetaste i somras var inte solen utan små svarta klänningar med en massa hål i (men med så många hål borde de vara svala, tänker jag).
Sedan åkte vi till Ikea där jag fick en råtta. Nu väntar jag bara på att han ska laga mat åt mig.
