Det lilla vi kan

Staden kröp upp ur havet

och spred sig inåt land

en generation i taget

det är så det börjar

smygande

vi behöver en plats att bo

är det en bra plats kommer flera

vi kallar dem grannar

vi delar verktyg

och sorger

vi överlever så länge vi kan

sedan går andra på våra ben

och fnyser åt det lilla

vi uppnådde

när vi fortfarande

kunde röra oss.

Från diktsamlingen I jakt på naturlig skugga

What we can

The city crawled out of the sea

and conquered the land

one generation

at a time

this is how it starts

unceremoniously

we need a place to live

if it’s a good place

more will follow

we call them neighbours

we share tools

and sorrows

and survive as long

as we can

before strangers

walk on our bones

mocking what

little we achieved

while we could still

move.

From the books of poetry In search of natural shadow