Markens röst

Hon får ofta besökare

eftersom hon bor nära kanten

där världen tog slut.

De flyger in med vinden när hon vädrar

genom dörren när hon bär in ved.

De slår rot i hennes kök

och får stora gröna blad

som äter tystnaden.

Hennes ögon rör sig

i utkanten av samtalet

där hon lever i en värld

utan substantiv.

Detta trauma

att inte kunna tala när alla längtar

efter att lyssna.

Men hon talar genom mat

i överflöd.

Hon lägger sin röst i jorden

bredvid sina minnen

talar jorden varm

fyller den med ljus –

väntar att det

som verkade dött

ska slå ut

i ett nytt språk.