Akajos

Den natten då tårarna brann upp frös vi inte.

Han visste att om han slutade slå skulle han bli tvungen att tänka efter vilken smärta han tillfogade henne vilket berörde honom illa så han fortsatte slå.

Jag flyttade in i staden med alla mina drömmar och stöddiga tankar som hela tiden hotade att slå ut några väggar. Jag fyllde vardagsrumsgolvet med minnen från ett tidigare liv och gick på fest där ingen var bjuden.

Jag ville skriva en uppsats om min kärlek till dig men du rymmer hela tiden genom fotnoterna.

Jag skulle kunna skryta med mitt umgänge. Dessa storheter som världen avlat fram. De talar världens alla språk. Deras tankar och tal lever genom årtusenden och de har alltid tid för mig. Tänk om ni visste! Du hotar med din storebror. Jag har Euripides. De är båda jättar fast i Läs mer…

Alla är leende fienden. Jag ler också. Vi sätter oss till bords med servetter,  klingande glas, oskyldigt prat och börjar äta varandra.

När han hade dåligt samvete för att ha gjort henne illa var hon tvungen att trösta honom.

Egentligen är han inte elak – bara ledsen. Egentligen är han inte ledsen – bara trött. Egentligen är du ingens barn – bara ett förhastat beslut eller ett dödsdömt försök att hålla ihop ett dåligt äktenskap.

Tänk att det skulle gå så här till slut: åren har placerat smilgroparna på låren, skrattrynkorna på magen.

Han gladde sig över att barnen inte drack eller var i dåligt sällskap när de satt på rummet och grät.