Akajos

En dag kommer det hända. Hela hemmet är städat och rent även de små hörnen som man inte kommer åt. Disken är klar. Kläderna är strukna och vikta i sina lådor. Jag har gjort alla mina arbetsuppgifter. Jag har ringt alla vänner och gamla släktingar. De lever och har det Läs mer…

När jag sagt att jag älskar dig har jag sagt allt. Det finns inget kvar. Vädret, säger du och ser hoppfull ut. Vi kan alltid tala om vädret.

När de vänder sig till mig med hopp ler jag för jag har ingen tröst att ge och då föredrar jag att inget säga – leende ser jag hoppet dö i deras ögon.

Hon låtsades leva för att slippa alla frågor om döden.

Hon får ofta besökare eftersom hon bor nära kanten där världen tog slut. De flyger in med vinden när hon vädrar genom dörren när hon bär in ved. De slår rot i hennes kök och får stora gröna blad som äter tystnaden. Hennes ögon rör sig i utkanten av samtalet Läs mer…

Staden kröp upp ur havet och spred sig inåt land en generation i taget det är så det börjar smygande vi behöver en plats att bo är det en bra plats kommer flera vi kallar dem grannar vi delar verktyg och sorger vi överlever så länge vi kan sedan går Läs mer…

Havet syns inte men rör sig i sidled över stranden gravstenar klättrar långsamt uppför kullarna med krökta ryggar mot vinden molnen sätter sig sakta likt ett jättelikt urverk i rörelse.