Blandat

Det här kan vara sista gången jag skriver en dikt utan att jag någonsin får veta.

Din gud bestämmer inte över mig. Mina gudar bygger ett kuddrum och kanske ett fort till mig medan jag räknar mina vänner och det enda som kan rädda mig är att jag gör något, gör något!

Alla städer som saknar historia kommer förr eller senare drivas ut på slätten där människorna biter sig fast med tänderna i jorden. Förändringen sker omärkligt. I tysthet byggs en mur i de oskyldigas ögon. På nätterna slås pålar ner i deras drömmar. De vet inte om det än men en Läs mer…

Utanför staden ligger en skog som är tjugo minuter lång och vibrerar en meter över marken. Där samlas vi soliga dagar och myllrar omkring på varandra i jakt på naturlig skugga. Utanför kryper gröna och röda varelser omkring på olika fält av bränd hud som lappar landets rygg. Deras uppdrag Läs mer…

När jag ställer frågor kommer svaren krypande ett efter ett och ber mig lyfta upp dem i famnen. Det är lätt att glömma allt som en gång var viktigt. Men svaren böjer mig ödmjukt till jorden ännu ett tag. Jag frågar inte varför.

Solen förrådde naturen i dag gjorde den alltför vacker där den lagt sig tillrätta mellan kullarna den åldrande vägen drar sig framåt lämnar efter sig ett blekt ärr den tillfälliga lättnaden när man byter ställning och smärtan släpper en osynlig gräns ett darrande ögonblick innan allt faller isär.

På min morgonpromenad hälsar jag dyngbaggen som äter sitt hem. Jag ser honom vila i skuggan under taket i en grotta som han långsamt karvat ut. Just nu är det perfekt. En kort stund innan hungern äter honom hemlös igen.

Vi cyklar hem från dansen du och jag i staden som är ny. Vi cyklar under träden som tar oss bort följer floden de gamla husen som är en mormor med hundra katter och träd som doftar kanelbullar. Vi cyklar fort du och jag från det svarta molnet som jagar Läs mer…

Med ryggen mot vinden klättrar gravstenarna uppför kullen bort från havet bort från den stora grymheten att tiden och platsens skönhet glömmer alla orättvisor marken bultar av ett våldsamt lugn medan röster från de redan döda söker sina namn men alla drömmar som en gång betydde något har för länge Läs mer…

Varje dikt som skrivs är ett uppror mot effektiviteten lika meningslös som en sommardag på rygg. Dikten är utandningsluft mellan oss och verkligheten när livet är tunt och varje andetag är en gåva som vi måste lämna tillbaka.