När jag kommer till en stad måste jag hitta havet annars vet jag inte var jag är i brist på hav kan en självbelåten sjö duga eller en bortglömd kanal som flyter genom stadens bakgator men i en stad som inte har allt detta hur kan människor leva då och Läs mer…
Du kom! Berget bugar sig för dig och säger: Jag är allt du ser. Havet andas din värme. När jag blundar hör jag sommarens sorl – vågskvalp, barnskratt. Du håller en sten till ditt hjärta.
Broderskap, systerskap, vänskap: ett nytt ord behövs för att beskriva vårt fröskap.
Min längtan är moln tills den tar form i dig följer konturerna av ett leende över stupet faller gör vi tillsammans lätta som moln.
Jag mötte en ny kärlek. Den bröt sig in genom två öppna ögon som såg allt. En nyfödd kärlek har alltid bråttom. Den lever på lånade ord och ritualer och söker sig fram längs uttorkade flodådror mot hjärtats mitt där den dricker min hunger.
Efter regnet vilar en tung doft av nyutslagen kärlek över mossen. Sällsynta tankar vecklar ut sina kronblad mot solen och vi känner oss för med lätta ord för att hitta varandra. Hur kan kärleken vara ny när alla ord symboler och tecken som leder oss fram följer redan upptrampade stigar? Läs mer…
Jag vet inte när mitt hem blev ett museum en skärva av tid som blev kvar medan jag gick vidare besökarna hukar sig under tidens tryck när de kliver över tröskeln jag hör deras röster vandra genom livets olika rum broderade visdomsord på väggarna lever upp i korta ögonkast av Läs mer…
Jag reser dit människor låtsas att jag inte finns trots att mina kläder skriker och varje steg har ett pris att betala. Jag reser dit kullarna är platta och bäckarna flyter i järn. Där man hela tiden hör bruset av undergången som passerar förbi. Jag reser dit människor är – Läs mer…
När det regnar har korna ingenstans att ta vägen. De rör sig sakta i flock på jakt efter ett ouppklarat brott.