Vännen Liga är en bläckfisk. Hon sa så en gång, att vi vet aldrig vad som händer när vi ringer på hennes dörr, kanske är det en bläckfisk som öppnar. Bläckfisken med sina åtta armar (och åtta hjärtan?) är en bra symbol för denna vackra människa som vänder ut in Läs mer…
En gång såg jag en hund som bar en pinne med en stolthet som jag aldrig känt för något jag gjort i hela mitt liv. För en kort stund blev allt begripligt.
Ibland diskar jag för att slippa städa. Ibland städar jag för att slippa diska. Ibland älskar jag för att slippa dö. När jag flyr springer jag i cirklar som inte är perfekta. Målet är ändå det samma – att stanna glömma börja om. — Titeln ”Att vara, att nå fram” Läs mer…
Jag gjorde en annons åt Clear Round. Behöver jag säga att temat är säkerhet?
Julmarknad på Tuva hembygdsgård är doften av brända mandlar, klinkandet av stål mot stål i smedjan och hantverkare som pratar sig varma för broderade linnedukar och bivaxljus, starkglögg och viltkorv. Besökare kommer in på gården med tomma händer och hungriga ögon, medan de som är på väg därifrån, mot utgången Läs mer…
Rasko hade lyckats undvika sin hyresvärdinna på morgonen och drev nu omkring i gränder kring Gribojedovkanalen. Solen irriterade hans ögon och hotade med ännu en dag av bultande hetta. Han sökte upp den fuktiga skuggan mellan kanalen och en hyreskasern där hans nyblivna vän Marmelad bodde, de få gånger han Läs mer…
I den lilla staden Rouen de Maupassant går livet sin stilla gång. Det vill säga, på ytan verkar allt bra. Men om du tittar ner, längre ner – i rännstenar och källarprång, där hundarna bor, då ser du att inget är som vanligt. Trötta och söndertrasade byrackor drar genom staden. Läs mer…
Jag reser till den jag älskar. Varför måste hon bo bakom så många vägar hus bilar och alla människor som plattar till himlen? Mina ögon hinner bli smutsiga på resan. När jag kommer fram ligger hälften av mig utspritt på vägen bakom redo att plockas upp av förbipasserande leenden. * Läs mer…