Dikt #120

Alla är döda nu

Jag följer filmkameran
in i ett tyst
och svartvitt Paris
1890

till ett
myller

av hästdragna vagnar
kvinnor i långa klänningar
män i höga hattar
en och annan cykel

en man stannar upp
vänder sig om
och ser med förundran
in i framtiden
medan jag
tittar tillbaka
på honom

en kort stund
ett ögonblick

innan han försvinner
och livet fortsätter
som vanligt.

Vad tyckte du om denna dikt?Sätt ditt betyg:
/ 5
Inga betyg än