Dikt #157

Arvet

Av mormor ärvde jag mamma
och spjutet som går
genom tre generationer

blickarna på
skolgården
kylan
aldrig räcka till

av morfar ärvde jag
längtan att fly

till skogen
havet
och bergen

som väntar
utan ord

nu bygger jag
på mitt eget arv

glömskan

och den lätthet
som kommer av
att falla fritt

under tiden går
människorna omkring
med utsträckta händer

de ser inte
att jag vänt bort
blicken.

Vad tyckte du om denna dikt?Sätt ditt betyg:
/ 5
Inga betyg än