Dikt #160

Dyngbaggen

På min morgonpromenad
hälsar jag dyngbaggen
som äter sitt hem

jag ser honom vila
i skuggan av
en grotta

som han långsamt
karvat ut med
sin mun

just nu är allt perfekt
en kort stund

innan hungern
äter honom hemlös
igen.

Vad tyckte du om denna dikt?Sätt ditt betyg:
/ 5
Inga betyg än