Dikt #171
Ett nytt språk
Hon får ofta besökare
de flyger in genom fönstret
när hon vädrar
genom dörren
när hon bär
in ved
de slår rot i hennes kök
och får stora gröna blad
som äter tystnaden
hennes ögon rör sig
i utkanten av samtalet
där hon lever i en värld
utan substantiv
detta trauma att inte kunna tala
när alla längtar efter att lyssna
men hon talar genom mat
i överflöd
hon lägger sin röst i jorden
bredvid sina minnen
talar jorden varm
fyller den med ljus
väntar på att det
som verkar dött
ska slå ut
i ett nytt
språk.