Dikt #172
Hopp
När de vänder sig
till mig med hopp
ler jag
för jag har ingen tröst
att ge
och då föredrar jag
att inget säga
leende ser jag hoppet dö
i deras ögon.
Dikt #172
När de vänder sig
till mig med hopp
ler jag
för jag har ingen tröst
att ge
och då föredrar jag
att inget säga
leende ser jag hoppet dö
i deras ögon.