Dikt #175

Havet stiger

Han tog sitt liv
och gick sin väg

efter ett tag
slängde han det
över axeln

jag kan slå vad om
att han visslade

för alltid retar det
någon

efter ett tag blir även
den nya vägen
gammal

vi blir trötta

vi sätter oss ner
lägger vår börda
ifrån oss

nu skulle det finnas
vatten att dricka
mat att äta

fåglar hörs
solen värmer bakom
ögonlocken

havets brus stiger
och sjunker

tills inget annat
betyder något.

Vad tyckte du om denna dikt?Sätt ditt betyg:
/ 5
Inga betyg än