Dikt #175
Havet stiger
Han tog sitt liv
och gick sin väg
efter ett tag
slängde han det
över axeln
jag kan slå vad om
att han visslade
för alltid retar det
någon
efter ett tag blir även
den nya vägen
gammal
vi blir trötta
vi sätter oss ner
lägger vår börda
ifrån oss
nu skulle det finnas
vatten att dricka
mat att äta
fåglar hörs
solen värmer bakom
ögonlocken
havets brus stiger
och sjunker
tills inget annat
betyder något.