Fångön

Med ryggen mot vinden klättrar
gravstenar uppför kullen
bort från havet

bort från den djupa grymheten
att tiden och platsens skönhet
gömmer alla orättvisor

platsen bultar av ett våldsamt lugn
när röster från de redan döda
söker sina namn

för den som en gång lämnat livet
kan inte återvända

och ingen lämnar
utan motstånd

alla drömmar
som en gång betydde något
har för länge sedan
vittrat bort

gräset äter upp en borg av sten
som gått så långt den kan
mot vinden

på yttersta udden sjunker den
med blicken mot en horisont
som aldrig kommer.