Dikt #220

Den första

Hon tröttnade snart
på min fumliga upptäcksfärd
över en kropp som redan sett mer
än den orkade bära

hon försvann
slutade
svara

jag minns bara
att det var vår

min vår

jag träffade en ny
hon vill göra sin pojkvän
svartsjuk

jag fattade det
under ett par dagar
var det ändå vi

sen kom hon på oss
vi åt hamburgare
där hon jobbade

hon var trevlig
men också förvånad
jag kände mig skyldig
skämdes

mycket

dagen efter svarade
hon faktiskt

vi kunde äntligen
göra slut

jag vet inte varför
jag gråter sa hon

det är väl sorgligt
antar jag.

Vad tyckte du om denna dikt?Sätt ditt betyg:
/ 5
Inga betyg än