Dikt #221
Hälsohemmet
I
Jag vet inte varför jag återvände
till kursgården gång efter annan
som volontär
jag var arbetslös
och behövde någon
känslan av ett ja
kom
gör nytta
jag jobbade med groddar och gräs
och fick inte mycket vila
som man i huset
skulle jag klara
allt
därför gjorde
jag det.
II
Gästerna satt i matsalen
medan vi åt sura rester
i köket
vänskapen grodde ändå
bland volontärer
och gäster
när dagarna gick
och vi förenades
i fantasier
om mat.
III
Den med störst sorg
hade störst tyngd
jag har haft två män
sa hon
jag kokade och stekte
mat och de dog
båda två
sedan hade jag tur
och fick en tredje
man
och då bestämde
jag
att denna gång lagar jag
ingen specialmat
för denna
han ska
leva.
IV
Efter ett tag
lärde jag känna
den gamla
damen
alla vinklar och vrår
och hemligheter
maskar i källaren
utemöbler i ide
på vinden
tjurig panna
finsk bastu
huset var en värld
att erövra
allt annat var minnen
och fantastier som vi
talade om ibland
men aldrig riktigt
trodde på.
V
På hälsohemmet råder
ständig vinter
helt avskuren
från världen
dold av skog
och minnen
av hav
därför tyckte jag
om den.