Amputerade rötter

I våren vaknade jag ur ide

och sträcker på mig

så det knakar

i alla leder

jag har åldrats

ännu en vinter

sjömannen talar stilla

med värme i rösten

om resor som varit

om resor som ska
komma

men skrovet han smeker

är narigt och sprucket

och längtar efter
vatten

de amputerade rötterna
kliar fast de inte längre
finns.