Amputerade rötter

I våren vaknade jag ur ide
och sträcker på mig
så det knakar
i alla leder

jag har åldrats
ännu en vinter

sjömannen talar stilla
med värme i rösten
om resor som varit
om resor som ska
komma

men skrovet han smeker
är narigt och sprucket
och längtar efter
vatten

de amputerade rötterna
kliar fast de inte längre
finns.