Dikt #249

I makten och härlighet

Jag bad regnet falla
– och det föll.

Jag bad vinden om ro
– och det stillade sig.

Jag bad fåglarna tala
– och de sjöng av glädje.

Jag lät dagen passera
utan att begära mer.

Vad tyckte du om denna dikt?Sätt ditt betyg:
–/ 5
Inga betyg än