Dikt #260

En dag minns vi inte

Under besöken berättar hon
för mig vem jag är
men jag fäster inte längre
vid namn

trots att världen virvlar
in i mitt rum
en kort stund
som när någon glömt
stänga ett fönster

doften av hennes hud
söker mig
utan att finna fäste

men fragment av minnen
fastnar i hans kläder
oroar och stör
en kort stund
lever han upp
i min blick
innan han följer mitt
leende in i tystnaden
jag väntar honom
där.

Vad tyckte du om denna dikt?Sätt ditt betyg:
–/ 5
Inga betyg än