Dikt #272
Vi cyklar hem
Vi cyklar genom kvällen
du och jag min dotter
i staden som är ny
vi cyklar under träden
längs med floden
som bara vi ser
i parken finns en hemlig sjö
där kan man simma
bland molnen
ubåten kostar tre kronor
den tar oss under staden
fotsteg från alla
som har bråttom hem
trippar som regn
mot taket
vi ser stjärnhimlen vallas i flock
bakom jordens ögonlock
vi sticker upp periskopet
i en brunn på landet
där finns det gamla
hemmet
mormor hoppar hopprep
morfar klättrar i träd
allt är som det ska
vi vänder periskopet mot staden
den liknar en stor katt
som rullat ihop sig
den spinner
vi känner vibrationerna ända hit
en vevtelefon surrar på väggen
mormor svarar
mamma vill ha oss tillbaka
det är dags att resa hem
igen
grannarna ser oss inte
trots att de spanar
i upplysta fönster
vi stiger upp genom mörkret
öppnar luckan
tyst
mamma sjunger i köket
vi ålar oss förbi
mamma sjunger
högre
vilken tur
då hör hon inte
att vi fnissar.