Dikt #272

Vi cyklar hem

Vi cyklar genom kvällen
du och jag min dotter
i staden som är ny

vi cyklar under träden
längs med floden
som bara vi ser

i parken finns en hemlig sjö
där kan man simma
bland molnen

ubåten kostar tre kronor
den tar oss under staden

fotsteg från alla
som har bråttom hem
trippar som regn
mot taket

vi ser stjärnhimlen vallas i flock
bakom jordens ögonlock

vi sticker upp periskopet
i en brunn på landet

där finns det gamla
hemmet

mormor hoppar hopprep
morfar klättrar i träd
allt är som det ska

vi vänder periskopet mot staden
den liknar en stor katt
som rullat ihop sig

den spinner

vi känner vibrationerna ända hit
en vevtelefon surrar på väggen
mormor svarar

mamma vill ha oss tillbaka
det är dags att resa hem
igen

grannarna ser oss inte
trots att de spanar
i upplysta fönster

vi stiger upp genom mörkret
öppnar luckan
tyst

mamma sjunger i köket

vi ålar oss förbi
mamma sjunger
högre

vilken tur

då hör hon inte
att vi fnissar.

Vad tyckte du om denna dikt?Sätt ditt betyg:
–/ 5
Inga betyg än