Markens minne

Stegen har ett eget minne
och stigen möter dem
leende

gränsen mellan då och nu
försvinner

jorden släpper igenom
allt ljus
mig med

jag går under stigen
med fötterna
mot himlen
fot mot fot
med mitt gamla jag
som böjer sig ner
och ler

trädens rötter
sträcker sig
mot solen
och jublar
susande.