Sisyfosbördan

Jag rullar tiden uppför berget
med känsliga händer –
gömmer mig i dess skugga
bland gråsuggor och doften
av fuktig mossa.

Ibland sträcker jag mig upp
för att ana solen över krönet
med tidens tyngd vilande
i mina armar.

Minnen spricker upp
och bärs bort av vinden.

Jag kryper ner igen
och sätter axeln emot
innan den rullar
över mig.