Ensam (dikt)

Sjömannen lever på mig. Jag står mellan honom och det kalla djupet. Ensam skulle han vantrivas på land. Hans blick skulle slås sårig mot det instängda livet. Ensam vore han inget. Vi lever tätt inpå varandra, delar varje dag. Ensam Läs mer…

Samtal (dikt)

Med skot och roder talar sjömannen om vart han vill och hur fort det ska gå och jag svarar, berättar om havets humör och vindens lynnighet. Vår resa är ett samtal och vi ristar vår skrift i vattnet. Våra ord Läs mer…

Lärdom (dikt)

Den som vill utföra ett arbete riktigt bra måste arbeta tills han blir en del av det han gör. Ett gott arbete är lika mycket dröm som verklighet, lika mycket smärta som försoning och boklig lärdom är nog bra att Läs mer…

Fallet (dikt)

Jag stod starkast, störst och ståtligast av dem som såg ut över jorden. Sedan mättes jag och bedömdes och fanns att duga. Sedan fälldes jag och delades och bortfördes jag för att aldrig mer se människor krypa under mig. Nu Läs mer…

Vän (dikt)

När sjömannen var ung blev han visad trädet av sin far. När du blir vuxen ska du hugga ner det och bygga dig ett skepp. Sedan den dagen var sjömannens barndom riktad mot den dag då han skulle döda sin Läs mer…

Snö (dikt)

Blötsnö hotade att knäcka mina veka ynglingsår. Jag tyngdes till marken av livet och det som hör livet till men rätade mig till slut. Jag växte i styrka och höjd och min ungdoms nöd stod snart att finna endast i Läs mer…

Far

Jag växte upp i skuggan av min far som mäktig tornade upp sig över mig så han nästan skymde solen. Han delade med sig av sin visdom men sög näringen ur marken. Livet blev för litet för oss båda.