Barndomsbrunnen
Jag lämnar slätten där min längtan sprider sig så lätt och reser till staden jag växte ifrån. Där möter jag ett gammalt barn som påstår sig känna mig. Tillsammans vandrar vi bakåt i tiden. Allt som dittills varit dött stiger Läs mer…
Det finns inget mer
När jag sagt att jag älskar dig har jag sagt allt. Det finns inget kvar. Vädret, säger du och ser hoppfull ut. Vi kan alltid tala om vädret.
Markens röst
Hon får ofta besökare eftersom hon bor nära kanten där världen tog slut. De flyger in med vinden när hon vädrar genom dörren när hon bär in ved. De slår rot i hennes kök och får stora gröna blad som Läs mer…
Det lilla vi kan
Staden kröp upp ur havet och spred sig inåt land en generation i taget det är så det börjar smygande vi behöver en plats att bo är det en bra plats kommer flera vi kallar dem grannar vi delar verktyg Läs mer…
Nattlig storm
Havet syns inte men rör sig i sidled över stranden gravstenar klättrar långsamt uppför kullarna med krökta ryggar mot vinden molnen sätter sig sakta likt ett jättelikt urverk i rörelse.