En dag ska allt vara nytt

Jag ser en ung kvinna valla sin familj. Hon vet inte att hon är ung än, det kommer med åldern då det är för sent att göra något åt det men allt kretsar kring henne trots att inget handlar om Läs mer…

Vi föddes samtidigt som staden eller mer korrekt staden föddes med oss. Innan var den bara förvirrade hus som blåst in i viken och klamrade sig fast i bergsskrevorna. Vi kom med badhus och bibliotek och instängd luft i höga Läs mer…

Jag känner mig fram med två blinda strålkastarljus som slickar marken vägen spelas upp som en berättelse om våra liv slutet finns inte förrän jag stannar världen upphör att vibrera det är tyst jag går ut och blir en del Läs mer…

Vilken tur vi föddes unga. Minns du det att vi brukade säga så min vän. Vi kunde springa ifrån allt gömma oss var som helst. Vi hade en superkraft inom oss som kompensation för allt de inte ville ge oss Läs mer…

Varför ska min gudomlighet begränsas till er blick? Jag gav er jorden jag gav er verktygen jag botade er hunger med mitt skratt och ni hyllar mig för min skönhet – är inte skapelsen större än så? Ni flockas ni Läs mer…

I Mannen hämtar sin kraft ur marken drar bokstavligen upp den ur den svarta jorden och lägger den på bordet vem som helst kan se den ligga där knölig lerig hjälplös frosten tog munnen annars skulle den skrika. II Vinden Läs mer…

Det var en sån där varm dag som varade hela sommaren. Solen bet sig fast i havets rygg och gick inte att kasta av. Den åt sig in i havets kött tills vågorna blev slöa och domnade bort. Under tiden Läs mer…

I När hon ligger i vindskyddet längst in i skydd för vinden på berget ser hon hela slätten inramad den ligger stilla som en fläckad duk med ängar och åkrar i olika färger där mat grävs upp ur marken spridda Läs mer…

Skogen är ett fredligt rovdjur. Det går nästan att lita på. Vi ser den från staden. Ögonen blinkar ibland tryggt i nattetid. Allt är väl när vi drar ner persiennerna och släcker våra ljus för att sova sveper månen över Läs mer…

Stegen har ett eget minne och stigen möter dem leende gränsen mellan då och nu försvinner jorden släpper igenom allt ljus mig med jag går under stigen med fötterna mot himlen fot mot fot med mitt gamla jag som böjer Läs mer…