Fångön

Med ryggen mot vinden klättrar gravstenarna uppför kullen bort från havet bort från den stora grymheten att tiden och platsens skönhet glömmer alla orättvisor marken bultar av ett våldsamt lugn medan röster från de redan döda söker sina namn men Läs mer…

Sanningen i synfältets utmarker

Varje dikt som skrivs är ett uppror mot effektiviteten lika meningslös som en sommardag på rygg. Dikten är utandningsluft mellan oss och verkligheten när livet är tunt och varje andetag är en gåva som vi måste lämna tillbaka.

Allt ska jag ge dig

Förut räckte det med en lekpark nu krävs ett nöjesfält många mörka rum utan slut kärlek som inte kräver något tillbaka en framtid utan begränsningar tonåringar de är stora men ännu inte färdiga de behöver ett bibliotek med låneföräldrar en Läs mer…

Startpunkt

Under överblommade taggbuskar gömmer sig ett staket som var viktigt att bygga just här. Det går ända till havet och delar det i ett nu och ett då. Platsen jag är på är en startpunkt. Det räcker med ett enda Läs mer…

Känslan är övernaturlig

Det händer att jag lämnar min kropp och ser den gå där nere under träden som om det var det mest intressanta här. De största under sker när vi inte gör någonting utan ser på världen med slutna ögon.

Alla är döda nu

Jag följer filmkameran in i ett tyst och svartvitt Paris 1890 till ett myller av hästdragna vagnar kvinnor i långa klänningar män i höga hattar en och annan cykel. En man stannar upp vänder sig om och ser med förundran Läs mer…

Det var mitt enda brott

Jag går i ständig rädsla för att min hemlighet ska avslöjas att brottet ska klaras upp och du bli besviken. Jag ska straffas offentligt som varning för andra. Där går en som trodde han var värd att älskas.