Ur: Fristående sagor
Den borttappade prinsessan
I
En dag tyckte trollet att det kliade på hans håriga rygg. Han ställde sig mot en grov björkstam och gnuggade ryggen. Det rev så härligt.
Solen flimrade genom löven och fåglarna kvittrade glatt. Trollet kisade mot himlen – och såg något falla i sin famn. Det var en korg, och i korgen låg ett barn, det vackraste flickebarn man kan tänka sig. Trollet hade fångat en prinsessa.
Jaha, så vart man far då, sa han och lunkade hem till grottan. Och från den dagen bodde prinsessan hos trollfar.
Prinsessan älskade att studsa på hans stora mage. Särskilt när han ätit ärtsoppa, för då var magen uppblåst som en stor ballong. Ibland lekte hon kurragömma i hans hår. Det var så stort och lurvigt att en häst kunde gå vilse i det. Ibland satt hon på hans fot när han gick på utflykt med sina sjumilastövlar.
Trollfar visade upp sin prinsessa för alla djur och träd, sjöar och berg. Och alla blev hennes bästa vänner.
Det fanns bara en sak som störde friden. Med jämna mellanrum genomsöktes skogen av ridande knektar som letade efter henne. Du förstår, prinsessan var inte bara trollets prinsessa. Hon var en riktig prinsessa. Hon var dotter till landets kung och drottning. Och var tredje dag, efter 11-kaffet, skickade kungen ut knektar för att leta efter den borttappade prinsessan. Men hur mycket de än letade, kunde de inte hitta henne. Varje gång djuren och träden, sjöarna och bergen hörde knektarna komma, varnade de prinsessan som genast sprang och gömde sig. De trodde att knektarna var rövare som skulle röva bort henne.
II
Det är inte lätt att vara ensam trollfar och uppfostra en borttappad prinsessa. Det hände att hon åt mat med bestick, att hon var artig och sa tack. Sådant är inte troll vana vid. De äter mat med händerna och spottar i glaset.
Prinsessan diskade alla fat och sopade alla golv. Hon gick till och med så långt att hon tvättade trollets kläder. Men då var han tvungen att smutsa ner sig med aska från spisen innan han gick ut, annars skulle han bli utskrattad.
Du behöver en mamma, sa trollet en kväll. En trollmor behöver du, som vet hur man snyter sig i näven och fångar kackerlackor med tårna.
Men var hittar man en trollmor i dessa dagar? suckade trollet och snöt sig i näven så det ekade i grottan.
Trollet var duktig på att hitta skatter, särskilt guld. Hela grottan var full med guld och juveler och glaskulor i alla regnbågens färger, men en trollmor hade han inte hittat, trots att han letat under alla stenar som fanns.
Prinsessan tyckte synd om honom och tänkte att hon skulle hjälpa.
En morgon steg hon upp extra tidigt – runt elva ungefär – och gick iväg med en matsäck fylld med maskar innan trollfar var vaken. Prinsessan skulle leta upp en trollmor åt trollfar.
Med sig hade hon den ena sjumilastöveln, så hon kunde hoppa sju mil i ett hopp. Hej hopp i galopp, nu var hon borta.
III
Trollfar började genast leta efter sin borttappade prinsessa. Men han hade bara en sjumilastövel kvar, så det gick lite snett och vint. Han kunde gå sju mil framåt och sju mil tillbaka – ut och in och baklänges på samma gång. Och hela tiden ropade han efter sin borttappade prinsessa.
Efter att ha irrat omkring på detta vis i tre dagar och tre nätter kom trollet till Varnaland, långt borta i öst och väst. I Varnaland härjade drottning Varnagel över sitt folk, androm till varnagel*. Jag säger härjade, inte härskade, ty hon satt inte på sin tron och tog emot ministrar hela dagen som en drottning brukar göra. Inte heller gick hon på bal eller reste med vagn genom stadens gator.
Nej, drottning Varnagel älskade de stora skogarna. Där fällde hon väldiga träd (med sina egna händer) och bröt sten i stora stenbrott (med sina egna tänder). Hon simmade över stora floder och sov under bar himmel.
Inte undra på att trollfar blev kär i henne vid första ögonkastet. Hon var så smutsig att endast törnekronan på hennes huvud visade att hon var en riktig drottning.
Och drottning Varnagel var imponerad av trollet som kunde spotta tre aln rätt upp och gå sju mil på ett steg.
De drog fingerkrok om saken och kom fram till att de skulle gifta sig. Slutet gott, allting gott – om det inte vore för den borttappade prinsessan.
IV
Medan trollfar och drottning Varnagel dansade kring en flammande eld i skogen, så kom även den borttappade prinsessan fram till Varnaland.
Hon stod utanför stadsporten till drottning Varnagels stad, trött och smutsig, som en fattig tiggarflicka. Och vakterna ville inte släppa in henne.
Hrmf, hon ser ju värre ut än drottningen, sa de och höll för näsorna och skrattade åt den stackars prinsessan.
Jag tror till och med att de tänkte kasta tomater på henne, men just då kom drottning Varnagel med sin prins – alltså trollfar – dundrande fram i vagn. Vakterna slog genast upp portarna på vid gavel, så de kunde dundra in.
Då smet även prinsessan in. Hon ville springa ifatt trollfar och kasta sig i hans famn, men just då nådde vagnen fram till slottet. Där var ännu en port och ännu en vallgrav och ännu flera vakter, och när de såg den smutsiga prinsessan fällde de krokben på henne så hon föll i leran – just som hon sträckte ut handen efter trollfar.
Vindbryggan fälldes upp. Det började regna. Vad skulle prinsessan göra? Här i staden kunde inte skogens djur hjälpa henne med mat och skydd och värme. De var ju kvar i skogen, tillsammans med träden, sjöarna och bergen som också var hennes beskyddare.Den borttappade prinsessan satte sig på vägen för att vänta, vänta på trollfar. Där satt hon ensam och hungrig och frös i regnet.
Som tur var fanns det snälla människor i staden. Någon gav henne bröd, någon gav henne mjölk, någon gav henne goda råd.
V
I tre dagar och tre nätter satt hon där och väntade, utan att det hände någonting. Sedan hände någonting.
Rätt som det var slogs portarna upp – ut red knektar i full mundering med bud till alla kungar och drottningar att här skulle bröllop hållas! Prins Troll av skogen skulle gifta sig med drottning Varnagel. Alla var bjudna och alla skulle komma. Det skulle bli tidernas fest.
På så vis fick prinsessans riktiga föräldrar reda på festen. Ja, du minns väl att den borttappade prinsessan hade en mamma drottning och en pappa kung innan hon blev borttappad?
Nåväl, prinsessans föräldrar kände drottning Varnagel mycket väl. Hon var kungens brorsons syssling i tredje led på mödernet och drottningens fjärde kusinbarn på fädernet. Klart de skulle komma på bröllop. Eller tröllopp som det heter när man gifter sig med ett troll.
VI
Prinsessans föräldrar kom ridande med pompa och ståt. Vindbryggan fälldes ned och den röda mattan rullades ut. Trumpetare trumpetade och folket hurrade när de red in. Inte hade de tid att lägga märke till en fattig tiggarflicka vid sidan av vägen.Nu gick det rätt bra ändå. Prinsessan kände igen sina gamla föräldrar och lyckades äntligen smita in i slottet.
Kungen och drottningen red ända fram till trollfar och drottning Varnagel, som låg i en stor badtunna och skrubbade bort år av smuts och lera, jord och kåda, tallbarr och spindelväv – och allt sånt man samlar på sig i skogen.
Det var knappt man kände igen dem. Trollfar hade långt, svallande hår och svällande muskler. Han såg ut som en riktig prins. Även drottning Varnagel hade svällande muskler och svallande hår och strålade som en riktig drottning.
Tänk vad tjugo man med skurborstar och såpa kan åstadkomma, om de får några dagar på sig.
Sedan gick allt väldigt snabbt.
Den borttappade prinsessan sprang fram till badtunnan. En vakt grep tag i henne och skrek: Se vilken smutsig tiggarjänta! Henne slänger vi i badet!
Vakten slängde den prinsessan högt upp i luften. Trollfar sträckte ut armarna för att fånga henne, men hans händer var hala av såpa, och hon föll i vattnet med ett PLUMS!
En kort stund verkade tiden stå stilla. Alla stirrade ner i vattnet. Inget hände. Allt var förlorat.
Då, äntligen, kom hon upp till ytan igen, spottande och frustande och ren som en dag. Smutsen var borta, och nu såg alla vem hon var. Den borttappade prinsessan var funnen. Vilken lycka!
Slutet gott, allting gott. Trollfar gifte sig med drottning Varnagel. Alla vindbryggor revs ner och eldades upp. Och vakterna fick semester. På så sätt kunde folk komma och gå som de ville. Ingen skulle behöva tigga vid sidan av vägen.
Efter festen följde prinsessan med sin mamma och pappa hem. Trollfar blev inte ledsen för det. Nej, nu var de släkt allihopa och kunde hälsa på varandra var och varannan helg.
Det kan du också göra, om du har dina sjumilastövlar redo.
Denna saga som konsert
Smålands Musik & Teater och länsorkestern Jönköpings sinfonietta gjorde en konsert om Trollet och prinsessan.