Sagan om trasmattan

En gammal gumma kom vandrande stigen fram med en trasmatta under armen.

En storm var i antågande. Vinden rev i granarna och kastade vatten på gumman. Till slut kom hon fram till en stuga och knackade på. En ung fröken öppnade.

– Lilla fröken rar och go, sa gumman, får jag söka skydd här i natt, undan vind och regn? Då är jag henne evigt förbunden och ska belöna henne med en gåva.

Den unga fröken var väluppfostrad och snäll och bjöd den gamla att stiga på. Nästa morgon gav gumman bort trasmattan som tack för välfägnad.

– Den är magisk, förklarade hon. Den kommer att uppfylla alla dina önskningar. Men bara om de är goda! Så snart du önskar något elakt så slutar mattan att fungera.

Den unga fröken tog mattan till bäcken för att tvätta den. Vattnet var kallt. Hennes händer blev röda och stela av kylan.

Hon kastade i från sig mattan och borsten och sa:

– Tänk om jag hade en piga som kunde tvätta istället för mig.

– Jag kan tvätta den åt er, sa en röst bakom henne. En piga kom fram och plockade upp trasmattan. Det här gör jag istället för dig, sa hon och började skrubba för glatta livet.