Dikter

Varje dag måste jag möta mig själv som ett straff för något jag gjort i ett tidigare liv tills en dag min skuld är betald.  

I den här staden har jag blivit kär två gånger till ingen nytta kanske är det dags att åka dit igen.  

Jag har kämpat mot döden hela livet varje andetag varje steg och handling har varit ett trots en triumf som fört mig längre bort och närmare alla dem som redan erkänt sig besegrade.  

Hela livet bär vi döden som en börda tills en dag vi får lägga den ifrån oss och vila någon ropar nu måste vi gå vidare men jag förstår inte varför.  

Jag vet inte vad jag ska göra med det här livet som klänger sig fast vid verkligheten som om det vore nåt att ha det förstår inte bättre säger du du måste ha tålamod visa hänsyn det är lätt för dig att säga som inte måste dras med det.  

Måste inte säger hon som ett motto ett mantra som en väg genom livet och jag tänker alltid att det måste jag lägga på minnet.  

Hela vintern samlas de fyra på det som förut var ett hav av mat. Frusen lera ger inget skydd mot vinden. Ändå samlas alla där. En hare springer upp från sitt hem, en ensam grop av kroppsvärme. Han har legat på sitt eget bajs, små kulor av värme. Jägarna kommer Läs mer…