Dikt #160
Dyngbaggen
På min morgonpromenad
hälsar jag dyngbaggen
som äter sitt hem
jag ser honom vila
i skuggan av
en grotta
som han långsamt
karvat ut med
sin mun
just nu är allt perfekt
en kort stund
innan hungern
äter honom hemlös
igen.
Kommentarer
Inga kommentarer än. Lämna gärna en hälsning!