Tacksamhet

Vi begränsas av kropp

som sträcker sig efter

springer efter

faller

försöker igen.

Vi begränsas av plikt

och samvete och rädslor

som vi inte vågar möta.

Vi är begränsade

av platsen vi bor på

språket vi bär

människorna vi ser

och drömmarnas mod.

Sedan kroppen

som hela tiden måste matas

och passas

och hur mycket vi än försöker

anpassa världen

måste även vi

passa in.

Det räcker

med en mygga

en sten

en vind

vi faller.

Men mest av allt begränsas vi

i vår förmåga att känna

tacksamhet.