Markens minne

Stegen har ett eget minne

och stigen möter dem

leende

gränsen mellan då och nu

försvinner

jorden släpper igenom

allt ljus

mig med

jag går under stigen

med fötterna

mot himlen

fot mot fot

med mitt gamla jag

som böjer sig ner

och ler

trädens rötter

sträcker sig

mot solen

och jublar

susande.