Dikt #222
Konstnären
Jag närmade mig konstnärens hus
där har jag varit förut
då var han känd och berättade
varför Bruno Liljefors alltid målade
sina rävar i snö
för att slippa måla
deras tassar
den som öppnade nu
var ingen konstnär
bara gammal
i dag begraver de min kompis
i kyrkan sa han
jaha sa jag
han föll ur sängen och bröt nacken
det tog tre veckor för honom
att dö
å fy sa jag
du kan klippa rosenbuskarna
vid garaget och ansa träden
vid ladugården
häcken ska också trimmas
men det gör vi dan före
midsommar
sa han
sedan började
kyrkklockorna
ringa
några hus
bort
han backade in
med rullatorn
för att äta
klart
att måla djurens tassar
är det svåraste
som finns.