Dikt #222

Konstnären

Jag närmade mig konstnärens hus
där har jag varit förut

då var han känd och berättade
varför Bruno Liljefors alltid målade
sina rävar i snö

för att slippa måla
deras tassar

den som öppnade nu
var ingen konstnär
bara gammal

i dag begraver de min kompis
i kyrkan sa han

jaha sa jag

han föll ur sängen och bröt nacken
det tog tre veckor för honom
att dö

å fy sa jag

du kan klippa rosenbuskarna
vid garaget och ansa träden
vid ladugården

häcken ska också trimmas
men det gör vi dan före
midsommar

sa han

sedan började
kyrkklockorna
ringa

några hus
bort

han backade in
med rullatorn

för att äta
klart

att måla djurens tassar
är det svåraste
som finns.

Vad tyckte du om denna dikt?Sätt ditt betyg:
/ 5
Inga betyg än