Kungen och du’Ellen

Kungen förde tekoppen till munnen, väl medveten om att alla tittade.

Han funderade på att skapa skandal genom att inte höja lillfingret i 45 graders vinkel. Men – nej, det vore dumt. Det kunde bli oro i landet och bråk med grannländerna. Sånt hade hänt förr.

Kungens egen far hade spottat i glaset istället för på gröten när kejsaren av Grannlandia var på besök. Det hade nästan lett till katastrof, innan allt löste sig med mutor under bordet.

Nej, för att undvika skandal höjde kungen sitt lillfinger och surplade ljudligt på sitt te. Det gick ett sus genom församlingen när alla andades ut.

Hela rummet var fullt med folk. Man trängdes för att se kungen äta. Det gjorde man varje dag. Sedan kunde man säga:

– Allt är väl med kungen. Allt är väl med landet.

Då hände det som inte fick hända. Det var en ekorre på bordet. Och inte vilken ekorre som helst. Den hade kläder på sig. Höga stövlar. Och ett svärd.

Kungen tittade upp. Publiken ställde sig i givakt. Ingen hade sett ekorren. Det var tur.

Det fanns så mycket mat på bordet att sju skogshuggare med fem fruar och åtta bortbytingar kunde äta sig mätta. Och ändå ha mat över till grisen. Därför kunde ekorren spatsera ända fram till kungen utan att någon såg det.

– Goddag. Mitt namn är Snabb du’Ellen. Jag har kommit för att uppfylla en spådom.

– Goddag, sa kungen. Mitt namn är Kungen. Du är välkommen att dela en enkel måltid med mig.

Kungen nickade åt en grupp musiker som satt i ett hörn och såg uttråkade ut. De ryckte till och började spela på basfiol och flöjt. Ingen spelade i takt för det var sällan de fick spela, men nu tog de skadan igen och blåste på för kung och fosterland.

Kungen höll en tekanna framför ansiktet och frågade:

– Te?

Publiken ställde sig på tå för att se.

– Tack, gärna, sa ekorren.

Kungen lutade sig åt sidan, så han skymdes av en stor fruktskål:

– En vindruva?

Publiken lutade sig åt sidan för att se vad kungen gjorde, men ingen såg att han gav en vindruva till en ekorre.

Det var riktigt trevligt med sällskap, tyckte kungen.

Från och med den dagen delade du’Ellen bröd med kungen varje dag. Och många måltider blev det.

Först åt de för-frukost, medan kocken tillredde den riktiga frukosten. Sedan åt de frukost, som är morgonens viktigaste mål. Därefter blev det middagsmål med kanonader, eftermiddagste med snobberi, skummemål med sagor, kvällsvard med ringrost. Och – slutligen – nattmacka med blånekande.

Kungen utökade sin orkester med en takthållare, en notdragare och en kanonist för extra effekt. Då kunde ingen höra honom skratta när du’Ellen hoppade genom flottyrringar eller dansade baklänges på en knivsegg.

Snabb du’Ellen hade rest genom sju år av träsk och leda och hade massor att berätta – speciellt om Grannlandia, där män dansade baklänges och kvinnor kunde förvandlas till djur.

– Och kejsaren har trehundrasextiofem kackerlackor som hämtar hans morgontofflor varje gång han glömmer sin namnsdag.

Folket pratade om kungens lustiga vanor och visste inte vad de skulle tro. Å ena sidan blev de oroliga och fruktade att kaos och galenskap var nära. Å andra sidan var kungen gladare än vanligt. Han gick ofta och sjöng för sig själv eller skrattade utan anledning.

För att ingen skulle tro att deras kung var konstig började resten av befolkningen också att sjunga och brista ut i skratt när man minst anade det.

Det blev på det hela taget en ganska trevlig tid.

En dag tog Snabb du’Ellen mod till sig och frågade om kungen ville gifta sig med henne.

Kungen visste inte vad han skulle tro. Gifta sig med en ekorre?

– Det var därför jag reste hit, sa du’Ellen, över höga berg och djupa skogar, för att uppfylla en spådom.

Nu mindes kungen. Redan första dagen hade du’Ellen sagt något om en spådom. Men vad? Han hade inte frågat.

För att ta igen skadan berättade han om sin egen spådom.

– Det finns en spådom som säger att jag ska gifta mig med en vild prinsessa och leva fri i alla mina dagar, sa kungen.

– Jag är en prinsessa! sa ekorren. Om vi gifter oss kommer mitt land att slås ihop med ditt. Ingen behöver längre frukta krig och grämelse.

Nu satt kungen i en knipa. Den lilla ekorren hade blivit honom kär, men om han gifte sig med henne skulle de andra kungarna skratta åt honom.

Han var tvungen att tacka nej.

Snabb du’Ellen slokade med svansen och mumlade något om ödets tunga lott, innan hon försvann ur kungens liv, lika oväntat som hon dykt upp.

Nu var det tomt vid kungens bord. Ingen ekorre som berättar roliga historier. Ingen du’Ellen som sjunger osedliga visor eller fäktas med persiljekvistar.

Kungen ville inte äta eller dricka och nickade åt orkestern att vara tyst.

Folket höll andan för att inte drabbas av panik. Allt är inte väl med kungen. Allt är inte väl med landet.

Till slut steg en modig riddare fram.

– Vad skola Folket göra så att Kungen skola blifva lycklig igen? sa hon. När herr Kungen är ledsen är Folket också ledset. Barnen leker inte med sina leksaker, och de vuxna slipar svärden.

– Ge mig en ekorre! sa kungen. Jag önskar mig en ekorre.

En ekorre? sa folket. Var det så enkelt? Ekorrar fanns ju lite varstans.

En man drog sig till minnes att han sett en ekorre i skogen. En annan mindes att han sett en i trädgården. En tredje att han hade en under hatten.

– Men inte vilken ekorre som helst, sa kungen. Hon ska ha kläder. Och svärd. Hon ska sjunga och berätta roliga historier. Jag skulle ge halva mitt kungarike för att få henne tillbaka.

I nästa ögonblick var rummet tomt. Alla sprang för att leta efter en ekorre. Det är inte var dag man har chansen att vinna ett halvt kungarike. Utan att ens behöva gifta sig.

Nu följde en spännande tid då alla letade efter ekorrar, klädde dem i kläder och lärde dem konster.

Många ekorrar passerade kungens ögon, men ingen av dem var Snabb du’Ellen – och du’Ellen var den enda kungen ville ha.

Allt förändrades när kejsaren av Grannlandia dundrade in och ställde en gyllene bur på bordet.

– Här har’u den du söker! sa kejsaren. Nu e halva kungarike mitt. Å när min försvunna styvdottir dyker upp efter sju år i träsk och leda, då ska ho gefta seg med deg och få den andra halvan också. För så säger spådomen. Ha! Hoho! Hi!

Då hände något märkligt. Kungen tog ekorren och höll den mot sitt öra. Den viskade något.

Kungen log och sa med hög röst:

– Jag tar ekorren, och du får halva riket! Och när jag gifter mig med din bonusdotter får hon den andra halvan också, för så säger spådomen.

Kejsaren av Grannlandia skrattade så att hela slottet skakade. Så här roligt hade han inte haft sedan han fjärtade i bastun och alla kackerlackor svimmade.

Och när kungen sa att han skulle gifta sig med ekorren (nu, med en gång), då skrattade kejsaren så mycket att han fick hjärtsnörp – och dog.

Se på den tiden visste de hur man roar sig.

Bröllopet hölls i kungens matsal, för där stod maten redan framdukad. Det var fullt med folk från golv till tak. Och alla var glada.

Prästen sa något på latin, som ingen förstod, och så var det bara kyssen kvar.

Kungen lyfte upp ekorren.

Alla höll andan.

Kungen kysste ekorren.

– Äntligen! sa du’Ellen och tog av sig ekorrhamnen. Du anar inte vad pälsen kan klia. Och hur varm den är. Nu kan jag vara mig själv.

Framför kungen stod en kvinna. Rött hår, pigga ögon. Hon hade något vilt och otämjt över sig. Nu såg alla vem det var.

Det var prinsessan Snabb du’Ellen av Grannlandia. Hon hade gift sig med kungen och fått halva hans rike. Och vice versa.

Alla hurrade och skrek.

– Allt är väl med kungen!

– Allt är väl med landet!

Nu kunde man gå hem och äta mat.

Postscriptum

Enligt sed och tradition sa prästen: ”Nunc finitur fabula et altera incipit. Leges vitae sequimini et in perpetuum beati vivite.”

Det betyder: ”Nu slutar en saga och en annan börjar. Följ livets lagar och lev lyckliga i alla dagar.”

Det finns folk som säger att allt skulle blivit annorlunda om fler visste vad detta betyder.

Vill du veta mer om allt skumt som händer i denna saga kan du läsa Sagologi och kommentarer här nedanför.

På egen risk.

---

Sagologi och kommentarer

1. Att spotta i glaset och inte på gröten

Uttrycket Han spottar INTE i glaset betyder att man dricker mycket alkohol.

Att kungens far faktiskt spottade i glaset betyder att han vägrade att dricka. Därmed trampade han kejsaren av Grannlandia på tårna, för i Grannlandia dricker man vodka som vatten.

Uttrycket Han spottar inte på gröten betyder att man har pengar. På denna tid var det bara de rika som hade råd med socker. De fattiga fick nöja sig med att spotta på gröten.

Att spotta i glaset och inte på gröten betyder att man inte super bort sina pengar, utan lägger dem på mat.

2. Att ha mat över till grisen

Uttrycket ha mat över till grisen betyder att man har pengar över. Pengar var viktigt på den här tiden.

3. Kungens musiker

Kungens musiker bildade ett band som hette Kungens musiker. De spelade land och rike runt och blev berömda för att aldrig spela i takt.

En gång blev de stämda inför en spelning i Lyxenburg och spelade rätt hela kvällen.

Det slutade med att publiken fick pengarna tillbaka.

4. Flottyrringar

Nu för tiden kallas flottyrringar för munkar eller donuts av obildat folk som endast köper dem färdiga i affär.

Receptet på kungens flottyrringar finns här: Kungens flottyrringar.

De är mycket godare än de du köper. Glöm inte att bjuda dina vänner.

5. Dansa baklänges

Allt som görs baklänges är förknippat med trolldom.

Att dansa baklänges, att gå baklänges, att falla baklänges – allt är trolldom.

Det sägs att den som snarkar baklänges drömmer sanndrömmar, och den som vaknar baklänges har återvänt från de döda, med fördold kunskap.

Händer som vad se du får så baklänges – saga denna hela eller – mening denna läsa att prova.

6. Sju år av träsk och leda

Att man har genomlevt sju år av träsk och leda betyder att man har genomlidit nöd och elände.

7. Att förvandlas till djur

Både män och kvinnor kan förvandlas till djur, enligt män och kvinnor.

Kvinnor förvandlas till varelser med vassa näbbar och klor, enligt män. Men ingen vet säkert, för de som påstår detta vågar inte säga vad de tycker.

Män kan förvandlas till paddor och svin, enligt kvinnor. Men ingen vet säkert, för de som påstår detta säger att det är svårt att se skillnad.

8. Kejsarens namnsdag

Det var tradition bland fattigt folk i Grannlandia att ha många namn. Är man fattig för övrigt, kan man i alla fall vara rik på namn.

Det förändrades när kejsaren införde skatt på namn. Ju längre namn du hade, desto mer fick du betala i skatt. Skatten krävdes in på din namnsdag.

De rika kunde ha långa namn, som markis Gardin du’Perad. Eller despot Jeanette Florette de’Sperat.

De fattiga nöjde sig med korta namn som Pip och Ynk.

Kejsaren av Grannlandia hade trehundrasextiofem namn och firade namnsdag varje dag. Det hade han råd med, eftersom skatten gick till honom.

9. Riken

Kejsaren av Grannlandia fick halva kungens kungarike i utbyte mot du’Ellen.

När kejsaren dog ärvde du’Ellen hela kejsarriket, inklusive kungens bortgivna kungahalva.

När du’Ellen gifte sig med kungen fick hon hälften av den kvarvarande andra halvan också. Men å andra sidan fick kungen halva hennes rike. Och deras riken var lika stora från början. Så det jämnade ut sig.

Tycker du att det är rörigt? Det tyckte de också. Därför slog de ihop båda sina länder till ett.

I dag är det ingen som vet vad kungens rike hette. Det finns de som tror att det var Åland. Andra säger Vinland.

Sanningen är att det inte spelar någon roll. De gifte sig och levde lyckliga och allt det där.

Inget annat betyder något.