Glöm inte att vi också firar ett barn.

Det här inlägget kommer att handla om vikten av ett ord, hur ett enda ord kan bära en hel dikt. Ändra det ordet, så faller allt. I dikten Glöm inte är det ordet också.

din mamma sa
glöm inte att vi också
firar ett barn.

Den här dikten skrev jag efter att ha hälsat på Eliza första gången i Malmö. Hon hade åkt med sin dotter till Polen för att hälsa på familjen. De var på väg till… (här hakade hon upp sig, sökte orden och sa) “…en fin plats, du vet, som man åker till, på utflykt.”

Jag tyckte uttrycket passade perfekt. De var på väg till en fin plats.

Vi går genom Malmö
du berättar om
din pappa

som dog i bilen
på väg till en
fin plats

din mamma var med
din dotter var med
ambulansen var
sen

På den tiden fungerade det så att staten satte ett datum för begravning och sedan gick det inte att ändra. Och det blev samma dag som dottern fyllde tio år. Så de hade begravning och födelsedag på samma dag.

han begravdes på
din dotters födelsedag
tio år gammal

din mamma sa
glöm inte att vi också
firar ett barn.

Det blev en dikt som skrev sig själv. Men det som gör det till en dikt är ordet också, att de också firar ett barn.

Vi brukar inte säga att vi firar begravning, men på sätt och vis gör vi det. Vi firar en person som har betytt mycket för oss.