Blogg
Syskonen Bauer och konstnären i Bergakungens sal – smygtitt på Tuvstarr 2
Bortom de mörka skogarna, djupt inne i de höga bergen, på tryggt avstånd från människornas buller och smuts, höll bergakungen hov i sin stora sal.
Han var mycket stolt, men också irriterad. Helst ville han slå sönder något. Men allt som fanns inom räckhåll var mat och dryck och fjäskande troll.
– Se vår store ledare, sa ett av de fjäskande trollen. Se hur fet och grann han är. Se hans dallrande dubbelhakor och glänsande vårtor. Se hans skinande skinn. Ingen glänser mer än våran kung.
Nu blev bergakungen ännu mer irriterad, för han visste att det inte var sant. Det fanns en som glänste mer.
Bredvid honom satt en bergtagen konstnär, som hade målat hela salen med gullfärg, kattsand och diamantspån. Allt glittrade och glänste.
Att vara bergtagen betyder att du är fångad av troll (eller jättar) som bor i bergen. Då bor du i deras grotta och gör allt de säger. Eller tvärtom. Och på kuppen blir du rik som ett troll.
Man kan också vara ”tagen” i mer symbolisk mening, som att vara hemskt intresserad av något.
Du kan vara skogstagen (såna som tältar i skogen och badar i sjöar), busktokig (såna som bara håller på med trädgården), fågelfångad (såna som bara glor på fåglar). Du kan även vara spelberoende, bokbunden, kär eller begiven på choklad.
Men den som är bergtagen i den här sagan var John och Tuvstarrs pappa, eller far, som man sa på den tiden. Han var fången på riktigt. Och hans jobb var att måla bergakungens sal med gullfärg, kattsand och diamantspån.
Han var bra på att måla. Riktigt bra. Ingen i hela kända världen hade en lika ståtlig sal som bergakungen. Och de var alla fångar i den. Varför de var fångade i salen ska jag berätta senare, för nu grep bergakungen tag om det fjäskande trollets hals och lyfte upp honom i luften.
– Skål! sa han.
När alla hade druckit ur sina tunnor och skålat tillbaka skakade bergakungen om det fjäskande (nu även sprattlande) trollet. Och log.
Nu blev det tyst i salen. Bergakungen log bara när man skar upp hans hemorrojder med glödande järn, och då svimmade alla på tio mils omkrets. Varför log han nu?
– Du ska få ett speciellt uppdrag, sa bergakungen och log ännu mer, vilket fick alla att gömma sig under borden.
– Myrrrumphf, sa det nu rödsprängda trollet.
– Du ska bli mitt speciella sändebud och leta upp familjen Bauer. Säg att deras bergtagna fader längtar hem. Det är på tiden att någon kommer och befriar honom.
Han släppte trollet som föll pladask i en tunna fylld med vinäger, surt vin och kackerlackor, märkt med texten ”prima vara”.
– Men hur? sa det lättade trollet. Stora porten är ju blockerad av en sten större än ditt feta arsle. Den väger mer än din mage. Inte ens ditt ego är stort nog att rubba den. Ingen kan komma in, och ingen kan komma ut.
– Gå ut bakvägen, sa bergakungen.
– Du menar?
– Ja!
Två dagar senare kröp ett troll ut genom latrinen på bergets baksida. Den friska luften gjorde honom yr och känslan av frihet var skrämmande.
Helst ville han krypa tillbaka igen.
Men han hade ett uppdrag, ett viktigt uppdrag! Han skulle leta upp familjen Bauer och berätta var deras bergtagna fader fanns.
Resan tog två år, men slumpen gjorde att han hittade trollmors grotta just som Tuvstarr, John, Irra och Humpe firade att de hade överlevt sina äventyr vid Glömskans damm.
Och det blev början på nästa äventyr.
Läs första sagan: Tuvstarr i Glömskans tjärn
Utforska väsen och trollformler i Bestarium och trollnordisk ordlista