Krama luft

I

När hon ligger i vindskyddet
i lä för vinden på berget
ser hon hela slätten
inramad

den ligger stilla
som en fläckad duk
med ängar och åkrar
i olika färger

där mat grävs upp
ur marken

spridda dungar med träd
avslöjar var människorna
gömmer sig

böndernas silor pekar rakt upp
mot himlen som raketer

redo att skjutas ut
vid minsta tecken
på oro.

II

Staden ligger till vänster
som en blind fläck
i hennes synfält

nedanför berget
växer det upp ljud
av bilar som gnisslar
och rasslar

men inga vägar syns
där hon sitter

ljuden är minnen
från den tid
då bilar fanns

innan hon gick
uppför berget
och tände
brasan.

III

På slätten nedanför
växer ett mönster fram
i skymningen

som en långsam olycka
inför hennes ögon

stjärnor smälter samman
med husen som glöder
mellan träden

det visar spåren
av en civilisation
som krasch-
landat

och alla spår leder
mot staden

som varje natt
försöker lyfta
men hålls tillbaka
av marken

som aldrig släpper
ett byte.

IV

Här på berget kan hon hålla
hela staden i sin hand

se dess fågelhjärta darra
bakom tunn hud

försiktigt nyper hon tag i staden
lyfter den och hela slätten
som en picknickfilt

allt blir svart
när världen vänds
ut och in

endast brasan på berget
glöder som en trygg
stjärna

i den ekande
rymden.