Diskussionen

De grälade inte

min mamma och han

de diskuterade
med låga röster varje natt
hans röst malde dov

och monotom
det var hans taktik

att trötta ut sin motståndare

vem det än var
om nätterna var

det mamma
hennes röst var ljus och avbröt ofta

samtalet ändrade riktning

men inte ton
och fortsatte

som förut
ljudet steg och sjönk

men överraskade

aldrig
de kretsade runt varandra

som gamar över sitt

döende liv
medan jag kände

i min svagt spirande

ångest
vem som hade övertag

och vem som var

på fall
det blev min vaggvisa

och jag flöt ut genom fönstret

till stjärnornas hav
där jag vaggades till sömns

på botten av ett stort fartyg

med örat mot de sekel

som sakta kluckade

förbi
innan jag vaknade

av tystnaden
och förstod

att hon grät.