Fragment av vålnad

Jag reser dit människor låtsas
att jag inte finns

trots att mina kläder skriker
och varje steg har ett pris
att betala

jag reser dit kullarna är platta
och bäckarna flyter i järn

där man hela tiden hör
bruset av undergången
passera förbi

jag reser dit människor är
för värme söker värme
och ekot av deras röster
hamrar ut tomheten
som bultar i mig

jag rör mig i flock med andra
som samlas på flodens botten
och väntar

med nedfilade ögon
på att föras bort

hoppas att någon
ska ramla in i mig
och slå sönder
min vålnad.