Sagan om Hemsöborna

Ända sedan trollfar seglat bort i skymningen har livet på Hemsö varit härligt upp- och nedvänt och lagom onyttigt.

Ingen av de kvarglömda trollbarna ville trollmjölka grannens ko, kasta glåpord mot kyrkklockan eller busa med lyktgubben i gränslandet.

Hela dagarna låg de på rygg i mossan och åt lingonris till frukost och tallbarr till middag.

Vilket elände, sa trollmor. Ingen ordning och reda så långt som mitt skelande öga kan se.

Det var så många trollungar och bortbytingar som sprang kring benen på henne att hon inte visste vilka tår hon skulle trampa på.

Hon kunde varken få det hackat eller malet, stött eller blött. Varje gång hon ville bita i gräset eller göra en rova, så bet hon i det sura äpplet eller satte sin sista potatis.

Bönderna blev feta, kyrkan rik, och de väderbitna fiskarna runkade torsk i sump och sälta.

Så här kunde det inte fortgå.

Trollmor satte sig på en ruskprick och tog ut en ny kurs. Hon skulle anställa en landsman, minsann. En man från landet skulle få ordning på torpet. Eller grottan i det här fallet.

Trollmor fick fatt i särk och kapuschong och klädde sig som en riktig dam med svansen ordentligt nedstoppad i mameluckerna. Nu skulle hon till stan och sätta in en annons i tidningen.

Några dagar senare stod herr Carlsson yrväder utanför grottan med ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Hur han kommit dit visste ingen, ty trollens grotta var osynlig för människor. Men där stod han nu och såg bergtagen ut.

Trollmor mös och sa att detta var herr Carlsson. Och herr Carlsson skulle vara liksom förmer än de andra, för här skulle hållas räfst- och rättarting till varnagel för andra.

Trollmor visade bergen och sjöarna, stränderna och ängarna. Och herr Carlsson fann fröjd i det han såg. Han tänkte att här fanns det multum, och mer skulle det bli, om han handlade rätt.

Från den dagen blev inget mera sig likt. Carlsson bestämde att trollgrottan skulle städas. Och alla som bodde i den skulle skrubbas från topp till tå, med vatten och tvål.

Det var ganska smart av Carlsson, för vilket troll vill bo i en renskrubbad grotta? Ingen! Och tanken på att själva bli skrubbade var mer än trollen tålde, så de sprang till skogs och gömde sig.

Allihop.

Utom trollmor. Hon stannade kvar och såg Carlsson hyra ut hennes grotta till sommargäster.

Tänk att bo i en äkta trollgrotta. Det finns folk som betalar multum för det. Och så pittoreskt med ett äkta troll som spottat och svär utanför grottan.

Trollmor gillade inte vad hon såg. Men det skulle bli värre. Carlsson ville gifta sig med henne och bli trollkung över hela ön.

Men hur skulle han få trollmor till kyrkan? Troll spricker ju så fort de går över tröskeln. Nej, prästen måste komma hit. Och alla på Hemsö därtill. Det är inte varje dag det stundar tröllop, minsann.

Sagt och gjort. Prästen kom med bibeln i högsta hugg. Och alla andra också. Det blev en hejdundrande fest med dans kring brasan hela natten.

Alla trollungar och bortbytingar stod i en mörk cirkel utanför eldens strålglans. De gillade inte vad de såg, men vad kunde de göra åt saken? Carlsson skrattade och prästen sjöng – och ett tu tre vart trollmor gift.

Nu var Carlsson gift med ett troll och kung över alla berg och hav. Han tog på sig en krona av guld och såg ut över alla människor och djur som han nu härskade över.

Tänk att han, Carlsson, var kung och rikare än någon annan människa på jorden. Nu var han som störst, bäst och vackrast. Och inget ont kunde hända honom.

Just då steg solen upp och förvandlade Carlsson till sten.

Det är förstås en myt att troll förvandlas till staty om de blir träffade av solljus. Men som med alla sägner, skrönor och sagor, så döljer denna myt ett korn av sanning. Det fick Carlsson känna på, för där stod han nu, som staty med förstenad blick.

Trollmors barn och bortbytingar blev glada över att Carlsson var borta. Nu kunde de leva lyckliga i alla sina dagar igen.

Prästen försökte förmana dem och sa att de borde vara tacksamma för allt Carlsson hade gjort för dem: putsat guldet och gjort grottan till en turistfälla.

Tur för honom att troll får magknip av präster, annars hade de slukat honom med hull och hår. Istället gjorde de trollgrottan osynlig för människor igen. Och det är den än i dag.

Detta var sommaren 1887, då allting hände och ingenting förändrades. I dag står Carlssons staty utanför Carl Eldhs ateljé i Bellevueparken. Där ser han ut över Stockholms skärgård, och allt han ser är multum.